Torv har, precis som all annan biomassa, under sin tillväxt bundit in kol. Denna frigörs vid förbränning vilket leder till utsläpp av växthusgaser. I Sverige är den totala årliga tillväxten av torv, och därmed inbindandet av kol, betydligt högre än utsläppen från den skördade volymen. Därigenom är svenskt torvbruk att betrakta som långsiktigt hållbart.
Torvbruk bedrivs enbart på myrmarker med reducerade naturvärden, ofta beroende på utdikning sedan lång tid tillbaka.
När området sedan efterbehandlas finns stora möjligheter att skapa vackra naturmiljöer som är värdefulla för både djur och växter och därmed gynnar den biologiska mångfalden.
Rolf Andersson, ägare av Österfärnebo Torv, berättar att hans vision är att skapa mer odlingsmark och samtidigt ta tillvara torven eftersom råvaran i sig skapar nya möjligheter. Att nyttja denna lokala resurs för att den i förlängningen ska skapa största möjliga nytta för bygden. Energin i råvaran bör tas tillvara och kan även ersätta annan energi, för miljöns skull.